Jennifer

Buenas noches.

Snart dags att gå och lägga sig, jag börjar bli lite trötter nu. Har precis skrivit klart " den kreativa revolutionen " dö tråkigt om ni vill anteckna.

Idag efter skolan träffade jag min pappa. Det var väldigt länge sen och ändå hade vi inte mycket att prata om. Finns inte så mycket att säga till varandra. Det känns väldigt ledsamt att jag inte står min pappa så nära som jag egentligen skulle vilja. Men eftersom ha aldrig riktigt har funnits i mitt liv är det kanske inte så konstigt. Vissa dagar när jag hamnar på depp humör brukar jag ofta tänka på hur det skulle varit om mamma och pappa aldrig flyttat ifrån varandra. Jag önskar att det kunde varit bra och vi alla hade kunnat leva i en perfekt, glad och lycklig familj. Men om jag tänker efter vet jag att det aldrig skulle kunna vara så. Alla som har träffat mina föräldrar vet hur olika dom är. De minnen jag har av våran tid tillsammans alla tre är inte stora men det jag mins är en gång då vi alla satt och åt mcdonalds och tittade på disney dags. Sen blev jag lite sprallig (som jag alltid va när jag va liten) och började "rulla" på våran puff framför tvn. Pappa blev as sur och gick fram och tog mig hårt i armen och sa: SITT STILL. Mamma blev förbannad på pappa och skrek att han skulle släppa mig och låta mig hållas om jag nu ville. Jag började gråta och mamma fick trösta mig och pappa satt tyst i soffan och muttrade något. Så om mamma och jag inte flyttat hade vår familj nog bara varit full av bråk och hat. Det är iaf vad jag kan tänka mig. Önskar bara att pappa kunde ha mer tid för mig och att han skulle vara mer som min "pappa". Just nu vet jag inte vad han är för mig. Någon jag träffar då och då som ger mig massa dyra saker. Typ ny mobil och ipod. Visst blir jag väl glad, men jag skulle hellre vilja ha en pappa. En som brydde sig och kunde finnas där för mig.

btw, jag heter Nerwen Palantír. HAHA Fridah fattar ^

ChaOo and good night ^ Jennifer