Det är nog detta som kallas för livet,
Det är konstigt hur man ibland känner sig helt genomskinlig. Man finns inte.
Samtidigt som folk vänder sig om och tittar, viskar och pekar. Inbillar man sig.
Det är konstigt hur man skriver i sin dagbok att man inte betyder någonting. Inte för någon.
Samtidigt som det finns människor som varje dag undrar hur man har det.
Det är konstigt hur man känner sig värdelös.
Samtidigt som man färgar världen enbart genom att existera.
Det är konstigt hur man ber om ursäkt. Säger förlåt.
Samtidigt som man inte gjort något annat än att var sig själv.
Det är konstigt hur man misshandlar sin personlighet och sina tankar.
Samtidigt som man låtsas att man varken tänker eller känner någonting alls.
Det är så jävla konstigt att allting är så jävla konstigt.
Samtidigt som allt är precis som det var i går.
this i life and you can't give it up,
återgå till bloggen, jenn!!