När mörkret faller,
"...ska jag lämna några varma rader"
Sitter i sängen här hemma hos Alex. Han har lämnat mig framför datorn medan han skulle bege sig 10 meter till köket för att få i sig lite käk. Jag säger bara, PÅ EGEN RISK! Jennifer själv vid sin pojkväns dator, hmm.. jag kan bara säga en sak. SNOK SNOK SNOK (a) haha nej nu skojjar jag bara. Jag brukar faktiskt inte vara den som snokar bland folks grejer. Visst har frästelsen dykt upp för alla men någon stans går det en gräns, alla har rätt till ett privatliv. Även min pojkvän. Men jag tror nog inte vi har några direkta hemligheter för varnadra, vi pratar nog om det mesta skulle jag tro.
Framför oss ikväll väntar några avsnitt av gossip girl och sen har vi planer på att se Narnia - prins Caspian. Det ska bli mysigt. Dock är jag redan väldigt seg efter att ha gått upp tidigt så det återstår att se när jag slocknar, haha!
Imorgon väntar stallet som nästan varje söndag. Just nu känner jag mig inte så pepp på det men jag hoppas jag hinner få till suget innan jag sätter mig på bussen imorn. Det är verkligen jobbigt att vara ute i stallet nu när denna tråkiga del av året kommer. Det är mörkt, kallt och allmänt ruggit! Jag kan inte säga att det lockar på något sätt att vara där ute, så fråga mig inte ens varför jag ställer upp att ta hand om tre pållar. Kanske är det för att jag vet hur härligt det är när solen börjar titta fram och våren tar fart. Då är det verkligen helt underbart, en sån sak gör livet värt att leva!
Nu har Alex kommit tillbaka, hur fort kan man äta egentligen?! Killar säger jag bara, killar. Så det är väl bäst att publicera inlägget och bli lite social. Nu ligger han här brevid mig och säger massa med fina saker till mig. Han är allt för gullig <3
"det är mörkt nu men det blir snart ljusare igen"
