Jennifer

Ibland kan det behövas en knuff i ryggen för att få något gjort, jag har som sagt inte glöden att hålla ett regelbundet bloggande. Så detta inlägg är tillägnat ille, bara för att hon är gullig nog att ge mig lite glöd till att skriva ett inlägg.

När man sätter sig vid datorn är det ibland svårt att komma på vad man kan skriva. Somliga dagar skriver fingrarna av sig själva och orden bara rinner ur mig, men sen finns det de dagarna då allt ligger som en mörd dimma och hur mycket man än letar i detta dimmoln så hittar man inga ord.

Det är nog därför bloggandet blir så oregelbundet, man skriver när man måste skriva av sig och ibland går det inte att skriva av sig på en blogg som finns tillgänglig för alla. Då är det skönt att ha en riktig dagbok, en bok som man skriver i med en riktig penna, en bok som ingen annan behöver känna till, en bok som man lägger i en låda för att ingen annan ska få reda på att den existerar.

Nu mina kära vänner har jag för tillfället inget mer att skriva om.
Livet går vidare och man måste ta sig igenom allt.