Snart är det över,

"The time is passing by so fast now, I can't thinking clear!"

Det är nästan obehagligt så fort det går, jag biter mig ständigt i läppen med känslan av frustration och panik, hur jag ska hinna bli klar med allt innan sommarlovet flyger fram?!

Maj är redan kommen och solen tittar fram emallanåt trots att Linköping under de senaste dagarna har legat begravt under tjocka moln och äckligt regn. Men bortsätt från omständigheterna är det fruktansvärt grönt och fint ute, det finns kanske något positivt med regn trots allt.

Det börjar som sagt bli svårt att andas nu, det känns som att man ligger ner tryckt under en stor hög med saker som måste göras, en hög som bara växer och växer! Jag vet att det är dags att ta tag i skiten men vart börjar man i ett trassligt helvete utan ändar? En del av mig vill bara dra täcket över huvudet och gömma mig för allt som hänger över mig för tillfället, men jag vet ju att det inte blir bättre, jag måste ta mig förbi fast att det känns omöjligt.

För övrigt känns livet lite lättare nu när solen tittar fram och strålar med sin värme. Vinterdeppen har varit en tung press och jag hoppas sommaren kan få mig på bättre tankar.

I have to keep it up!

RSS 2.0