Jennifer

När jag började gymnasiet blev det ny klass med nya vänner. Det är ju jätte kul, men tillslut börjar man faktiskt känna saknad efter det som var. Saknar min gammla klass ibland. Saknar allt kul man hade. Visst, det var ofta jag fick ryck på 9c men kul hade vi ändå. Jag trivs otroligt bra i Mp1a och vi har oxå kul. Jag tror vi kommer uppleva mkt kul under dessa 3 år.

Men det märks att vänner kommer och går. Nu har jag fått många nya vänner. Men man känner hur kontakterna tapaps. Jag umgås inte med någon i min gamla klass längre. Känns som att det blir svårt att hålla kontakten med alla.

Vänner långt borta glider man ifån mer och mer. Det känns inte som att Tammy exsisterar längre. Det ända är ett kallt minne som ligger i min hjärna. Saknar henne och hoppas att jag kan åka och hälsa på snart.

Även syss och jag har glidit ifrån varandra regält. Känns inte som vi har någon kontakt längre. Väldigt hemskt! Minnena med henne är många och starka och de kommer alrdig försvinna ur mitt huvud. Hon har alltid varit en av mina bästa vänner, en vän som alltid har funnits där, en som fått mig att skratta när jag velat gråta. Men nu känns det som en stor vägg mellan oss. Undra om vi någonsin kommer kunna bryta oss igenom den.

Linas och min vänskap har jag ingen kommentar om. Vet inte vad som gick snett. Känns som att allt mellan oss hängt på en skör tråd sedan Robin och Arvid tiden. Nu har tråden gått av och vi snackar inte ens med varandra. Jag är så ledsen över det men nu vet jag att det inte kan bli som förr. Vi har kämpat i ett halv år men det verkar inte vilja bli bättre. Kanske är det bra att det blivit såhär nu. Om vi får en paus från varandra kanske vi kan börja om på nytt och hitta tillbaka till varandra sen igen. Jag hoppas det för du är den vän jag kännt längst.

Den vän som mina band är starkast mellan är nog Izabell <3 Våran vänskap har hållt i sig sedan jag gick i 5:an. Det har gått lite upp och ner men vi har aldrig glidit ifrån varandra och vi har aldrig bråkat (typ). Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Hon finns verkligen alltid där och hon vänder aldrig ryggen mot mig. Hennes hand är alltid öppen för mig och hon tar emot när jag faller. Hoppas våran vänskap håller livet ut. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan dig. Du är mitt syre, mitt liv och min bästa vän. Jag älskar dig mest <3 Allid du och jag. Jennih och Izza / Jennuuu och Izzyy <3

Ett liv utan vänner är inget liv alls. Man måste ha dem men det kommer och går. Man kan inte hålla
kontakten med alla, det går helt enkelt inte! Jag skulle vilja ha kvar alla mina vänner men det glider en ur händerna. Det är bara att acceptera. det gäller att hålla hårt i de bästa men ibland går det bara inte. Det är hemskt att säga men livt går vidare. Jag saknar så många av mina vänner. Längtar ofta tillbaka till Förr men det är bara
att leva vidare och kämpa på. Måste acceptera att det inte går att dra tillbaka tiden hur mkt man än vill.

ChaoO / Jennifer