Jennifer

sakta sakta rinner det tunga tårar ner för mina kinder, när jag öppnar upp mina ögon och inser vad som är fel är det för mycket att kunna hantera. Det finns ingen ork att ta sig igenom det här, det är så svårt att vara stark när man inte har en kraft som räcker till. Var är all glädje, all lycka och allt skratt? Vart har jag slängt iväg mitt liv? Varför har det blivit såhär?
Nu när jag har börjat förstå sanningen i det hela förstår jag att jag måste göra något åt det här, det kommer bara bli värre annars. Jag fattar, jag är sjuk! Jag har gjort mig sjuk!

Jag måste ta mig upp till ytan igen,