Jennifer

Jag sitter här, begravd i en hög med papper och ett flertal böcker. Frågan som hela tiden vandrar fram och tillbaka i mitt huvud är, vart fan ska jag börja? När inte orken finns där är det verkligen helt jävla omöjligt att plugga. Jag kan stirra mig blind i böckerna men när jag inte är på topp går det ut lika fort. Ju mer jag låter tiden gå förbi desto jobbigare blir det, högen med papper växer framför mig och snart ser jag inte över kanten längre. Tillslut har man kopplat bort allt man har är mer förvirrad än någonsin. Yes, det är väl ungefär så det ligger till just nu. Kanske borde ja rycka upp mig, ta tag i mitt liv och rensa bort papper efter papper för att låta bitarna falla på plats. Jag behöver nog reda ut trasslet innan jag kan koppla av och lugna ner mig. Skönt att det går mot lov iaf, sånt behöver vi!

"ingenting reder ut sig själv, tillslut måste man ta tag i allt och börja"